Döden kunde ej hålla Fridens furste i sina klor Dödsriket kunde ej behålla En kärlek så stor Ur gravens mörka djup En tordönsstämma hör! Rösten från ljusets konung Som ondska själv förgör
Kristus genom pinan gått Och utgjutit sitt blod Han syndfri in i döden gick Och i härlighet uppstod
Gryningen har äntligen kommit Dagen är slutligen här Nattens mörker är över Evigheten kommen är
Ut träder herrens smorde I lysande helig skrud Från tidens gryning han väntat har På sin fjättrade brud I syndens näste hon fånge var Lurad genoms drakens list Vem kunde henne rädda mer? Sitt hopp hon hade misst
Syndens lön är döden Så har ju herren sagt Men dödens bojor brytas genom Offerlammets makt