Ondskan växte bland människors Barn sen Kain bröt dess sigill,
mörkret tätnade mer och mer,
regnet kom strömmande ned.
En flod att dränka,
en flod att sänka i Glömska ormens etter ned.
En ny jord, ny värld tröstens son blev given,
frälsning genom flodens dop.
Djupets källor bröto fram, himlens fönster upplät sig.
Han klev ur Arken och höjde sin blick att bågen på himmelen se.


by Zé Mingau